måndag 30 september 2013

Sista dagen i September

Veckoslutet försvann rusande snabbt.
Tidiga mornar resulterade i att tanten i huset,
alltså jag...somnade på soffan både på
fredagen och lördagen. 
Söndag morgon tänkte jag sova ut ordentligt...
men...vaknade redan vid åtta.
Förutom lite jobb så har det blivit lite
pyssel och även takrenoveringen har kommit
igång, i vardagsrummet ska halva innertaket
bytas ut mot nya brädor då det någon gång i husets
historia varit en större vattenläcka.
Min kamera är ute på resa och kommer inte hem
igen förrän om ett par veckor, har försökt
föra över lite mobilbilder till datorn men inte
lyckats med uppgiften än...hoppas kunna lösa
detta problem snarast. 
Tills nästa gång...Njut av höstens glada färger!

onsdag 25 september 2013

Tre små söta

Vad gör man med glödlampor
som gjort sitt, lyst färdigt, slocknat för gott?
Slänger?
Återanvänder? Ja!
Då maken mest har koll på belysningen hemma,
byter trasiga mot nya så har jag framfört en
önskan om att  glödlamporna sparas för ett fortsatt
liv i en annan skepnad.

Maken har fått pilla loss innehållet,
hur han gått till väga är för mig ren hebreiska
lika med...svårt att förklara :-)
Det jag gjort, är desto enklare...
virat metalltråd runt sockeln och gjort
en hänganordning med pärlor.

Tre söta små vaser :-)

tisdag 24 september 2013

Plockat blommor

Tog en runda i trädgården och plockade
lite blommor. Först funderade jag på att göra en
krans men kände att nä...jag vill göra
något annat istället. Tre små buketter blev det...
med något annorlunda "vaser"...
Fortsättning följer ;-)

måndag 23 september 2013

Mumin


Det tog sin tid. 
Under flera års tid har jag blivit bjuden
på kaffe ur en Mumin mugg hemma hos min
kära systeryster. Ingen mugg är sig den andra lik.
Nu så, dricker jag mitt morgonkaffe
ur en färgglad mugg och den egna samlingen
har vuxit till sig i en ganska rask takt...:-)

söndag 22 september 2013

Jag tänder en låga...

När man åker med i en känslomässig
berg och dalbana, då stabiliteten i vardagslivet
är något orolig. Där ovetskapen har ändrats till
fakta, medför med sig ett visst lugn men med många
nya frågor som väntar på svar.
Känsloregistret som rubbar väl balansen
i kroppen som fryser och är varm om vartannat.
Balansgången med att vilja ge igen
öga för öga, tand för tand...är hårfin.
Men.
Med skillnaden att inte ge igen med samma
mått. Bara vänta och se vad som händer.
Byråkrati, myndigheter, instanser hit och dit.
Fullmakt, otillgänglighet, tillgänglighet.
Sätta locket på den kokande kastrullen 
och hoppas på att kastrullen inte kokar över.
Lika rörig är texten som fingrarna 
något fundersamt knappar fram på 
tangentbordet, lika rörig känns huvudkontoret
som hela tiden upprepar orden OM och MEN.
Tid, kommer att förflyta.
Minuter som blir till timmar, timmar som
blir till dygn. Dagar som blir till
månader där årstiderna växlar från kallt
till varmt. Människors liv som för alltid förändrats.
För oss, en fridfull tillvaro med en trygg
punkt i fäderneslandet som medvetet förstörts
och orsakat oss en sorg vi måste ta oss igenom
på ett eller annat sätt.
För de andra, som är inblandade i denna tragedi,
har livet fått sig en oväntad vändning, problematik
som måste åtgärdas och påverkar många
människors liv i många år framöver.
Vi kan bygga nytt.
Börja om från början.
De andra som berörs har en svårare
uppgift framför sig, hur kommer framtiden
att se ut för de inblandade? Vad kommer att
hända? Vad är de för människor och vad
tänker de på? Hur ska de gå vidare med livet?
För oss en sorg.
Ett skede i livet som inte var önskvärd.
Men...vi kan bygga nytt.
För de andra iblandade. En tragedi.
Med förödande konsekvenser. Som möjligen
påverkar resten av deras liv, förhoppningsvis
till det bättre.

Prata, kramas. Vara där för varandra.
Lyssna.
Söka efter lugnet.
Jag tänder en låga. En låga i september.
September som avslutade en milstolpe i vårt stugliv.
Där förkolnade rester ska begravas och vinterns
vita täcke ska komma med frid. Till våren
när knopparna brister kanske vi vågar tro igen
att allt kommer att bli bra.
Jag tänder en låga i september, jag tänder flera.
För visst ger den stillsam ro, ett lugn.



torsdag 19 september 2013

Mästerjägare

Du lille parvel...
tidigt tidigt på morgonen påkallar du
uppmärksamhet genom att prata högt, krafsa i lådor.
Leka med den osynliga råttan under mattan, prata 
ännu mer...vandra fram och tillbaka med  något
missnöjd ton i ett av otaliga försök att
 uppmärksamma  sömniga husfolket med
att luckan ut fortfarande är stängd. Har ni inte förstått
att bästa tiden att jaga möss...är NU.
Att täcket dras över morgonrufsigt hår går inte för sig.
Demonstrativt med än större målmedvetenhet
är det dags för moment hoppa upp på
sängen och springa rakt över husfolket som drar
på sina timmerstockar. Äntligen tystnar maskineriet...
kom nu då! 
Knappt har ögonlocken fått igång
hissanordningen som fortfarande befinner sig i landet
mittimellan dröm och verklighet, sömdrucket vrides låset
upp till friheten och Tappi den otålige tar ett språng ut i
trädgården tätt följt av sina tjejkompisar...

Du lille parvel...
Så liten är du inte längre men ändock är du husets
minsting. En ung herre med talang för jakt,
en ung herre som ser till att husets tjejer får 
färska delikatesser i olika varianter. 
Men hörrödu Tappi grabben, inte ska du väl sova nu?
Nu när det fortfarande är ljust ute, 
ska du inte ta en sväng runtom på gården?
Lystra till prassel i det höga gräset, 
ta ett språng upp i äppelträdet och visa hur duktig du är.
Jag ska klia dig under hakan,
borsta din päls...en skvätt grädde ska du
också få. Vad gör väl det om du väcker matte 
eller husse tidig morgondimma...
du är ju så himla go´ :-)



=^.^=

onsdag 18 september 2013

Nygammalt

Senaste loppisfyndet, en tavla
vars ram jag var ute efter. Tog loss 
målningen och spray målade ramen, skrapade
på ytskiktet med en kniv för
ett slitet utseende.
Klippte ut notpapper i storlek med
målningen och satte tillbaka den i ramen.
Fjärilsbilden har fått vänta på sin ram
ganska länge men nu så...:-)

Så här ser tavlan ut nu...



tisdag 17 september 2013

Äppleskörd

Aldrig förr under vår
boningstid i huset har vi fått så här 
mycket äpplen på ett och samma träd!
Ett litet mysterium då de övriga fyra äppelträden
som finns på gården, knappt har några äpplen.

 
Ha en fin dag!


måndag 16 september 2013

Regnbåge

Solen skiner in genom smutsigt fönster.
Tar en hink och passar på att gå
ut för att plocka lite äpplen.
Öppnar dörren rakt ut i regnet...
Regnbågsfärger dubbelt upp! Så himla fint!
Försökte få med hela bågen men då hade jag fått
backa in i skogen...;-)

söndag 15 september 2013

Höstplantering

Något kämpigt att hitta det inre lugnet
efter veckans händelser. 
Att vänta och se hur händelseförloppet
fortgår är frustrerande, alla frågor som dyker upp
är till en viss del obesvarade. 
Det som hänt, har hänt.
Det finns inget annat sätt än att acceptera
och försöka gå vidare. Bygga nytt.

Symboliskt sagt och gjort.
Sommarens blommor tillhör nu det förflutna.
Höstens planteringar är ett löfte om nytt, 
det som är idag och som går framtiden
till mötes. Tidevarv är en föränderlig utveckling
både på gott och ont...

fredag 13 september 2013

Go´fika

Nästan så att jag glömt att vi har 
varit ute med motorcykeln och åkt runt.
Senaste dagarnas händelser har tagit
både kraft och tankeverksamhet. 
Turistsäsongen är över enligt almanackan
och det är något trist att valmöjligheterna 
minskar radikalt när man vill se sig omkring 
och många ställen har helt stängt eller delvis
mysigt ställe med vacker natur.
Tyvärr var butiken stängd dagen vi var där, typiskt.
Men go´fika blev det!

Polkagrisar i mängder.
Lunch i Gränna och med oss hem köptes
en påse med polkagrisar. Visingsö får det
bli en annan gång då det mesta var stängt för säsongen.

Trevlig helg!



torsdag 12 september 2013

Förtvivlans tårar...

Helgen som gick kom med ett tråkigt besked om att 
skadegörelse åsamkats stugan vi har i Finland. 
Fönsterrutor som krossats, sammanlagt tio fönster.
En kostsam historia i sig. Så onödigt.
 Och något konstigt.
Stugan vi har är den näst sista på den vägen
 varav huset som handhar
ändstationen är bebodd året om.
 Grannen går eller åker förbi vår
stuga som står intill vägen, nästan dagligen. 
I lördags upptäcktes skadegörelsen.
 Stugan som varit ett sommarboende
i över 20 år, då farmor flyttade in till staden...har inte
haft ett endaste inbrott eller någon annan skadegörelse 
under alla år. Tills nu.
Polisanmälan har gjorts och polisen har varit på plats
kollat igenom förstörelsen och gjort några viktiga fynd.
Först chocken av att det har hänt,
 sen bearbeta de upprörda
känslorna som kom som ett brev på posten. 
Sen det sunda förnuftet som sa att det går att
 fixa i ordning, trots den beska eftersmaken
som blev kvar. Så himla onödigt.
Den olustiga känslan som hängde kvar,
 var något svårare att skaka av.
Vem vill orsaka skada medvetet? Varför?
Det är ju bara...så onödigt.
Ett telefonsamtal. Med tråkigt innehåll.
Att försöka svälja tårar innan man fått veta all fakta.
Att sitta här hemma när man helst av allt vill åka till stugan
som ligger 1000 km bort...omedelbart bums, gör saken inte enklare.
Att ta in det som sägs, är som ett knytnävsslag  i magtrakten
och den andra näven som kramar hjärtat så att det smärtar.
Skadegörelsen som först var sönderslagna fönsterrutor
var ju reparerbart...men det här...att få höra
att det har varit en brand...att det har brunnit...det har
verkligen brunnit och skadorna är enorma.
Tusen frågor och varför?
Här sitter vi så långt bort just nu och ingenting
kan vi göra. Alla dessa snurriga frågor, den trygga
grunden som skakats till rejält. En av de fasta punkterna
som finns där längre bort, som är en del av oss
och varit så genom hela livet. Är endast aska. 
En bild säger mer än tusen ord. En bild ville jag ha.
För det sunda förnuftet säger att det är lättare att hantera
fakta än blint irra runt i mörker.
En bild fick jag se.
Obeskrivlig smärta, chock. Förtvivlan.
Förhoppningar som krossats. Förödelsen som är kvar.
Det går aldrig att reparera. Alla minnen, händelser.
Dom finns där i väggarna...som numera är borta.
En enorm askhög.
Så trött jag är, så frusen.
Ledsen, arg, förbannad, förtvivlad.
Att lördagens och tisdagens händelser går hand i hand
kan väl inte bara vara en slump?
Att ytterligare fönsterrutor slagits sönder i stugan
kan väl knappast vara slumpmässig?
Jag är rädd. Rädd för att den som orsakat
denna massiva förstörelse inte riktigt har gett upp.
Stugan står fortfarande kvar idag.
Innerligt önskar jag att den får vara ifred i många
många år till.
Det kommer aldrig  mer bli detsamma.
Jag vill inte ha bara en bild. Jag vill att det ska
vara som det alltid varit. Oförstörd.
Inte en askhög...:-(







onsdag 11 september 2013

Höstkrans

Alla årstider har sin charm.
Jag välkomnar hösten för dess
färgprakt och doft. Sommaren har varit
lång och värmen behaglig, men träden
skvallrar om att hösten har kommit igång.
I en blomsteraffär hittade jag 
dekorationslöv i en påse, härliga 
färger och perfekta för till exempel
min hjärtkrans som jag hade hemma :-)
                                        
Herr Uggla är en ny bekantskap,
han har varit något tystlåten
men jag tror att han trivs ganska bra
där han nu står och blickar ut
över hela köket...ho ho...



tisdag 10 september 2013

Bambi!

Rådjur är en bekant syn i vår trädgård.
Hjortarna har jag sett långt ut på åkrarna och ibland
när de gått över vägen. 

Nu har de närmat sig vår lilla gård.

                            
Äppeltider...höst...skogens djur.



måndag 9 september 2013

Summa summarum

Sista huset, efter det fick vi ta en rask
promenad tillbaka till bilen. Hit måste vi
återkomma...
Det var intressant, inspirerande och roligt :-)



När vi klev upp på vinden så var det som att
stiga in i en sagovärld...

Lågmäld stämningsfull musik
strömmade ur högtalaren, solstrålarna flödade 
in genom fönstren och man kan nästan
ana hur barnen i huset ligger på madrassen
med kompisar och berättar hiskeliga historier
för varandra...



En tupplur i hängmattan när regnet 
smattrar mot taket...

Fler förtjusta tillrop hördes, vi var
inte de enda som blev överförtjusta...

Om du är nyfiken på att se mer, samt bättre bilder
från Lovisas Historiska Hus titta in HIT

Summa summarum...ett näst intill perfekt
avslut på semestern. Semestern hade kunnat
vara mycket längre ;-P

torsdag 5 september 2013

Fantasifullt

Gångväg in till  bakgården av nästa hus, redan här
blir man alldeles betagen av detaljerna...speglar, kristallkrona
lyktor...skira spetsgardiner som fladdrar svagt i vinden.
Här var det mycket människor i rörelse, man kunde nästan
ana att det här var något extra...personligt, fantasifullt...

Att jag inte tappade hakan! Så underbart vacker
gammal spis!

Det var snudd på omöjligt att ta en helhetsbild
på grund av trängseln...
Ett mysigt krypin bakom spisen. 

Att sluta dregla och försöka ta in allt det vackra
på samma gång var snudd på en omöjlig uppgift, 
bakom pannbenet var orden mest bortblåsta
av förtjusning...åh...

Nytt möter gammalt, i detta hus 
kändes det välbalanserat samtidigt som
det var hemtrevligt...

 
Den lilla trädgården...

Hur i all världen skulle jag kunna 
smälta all synintryck?
 I mitt huvud
snurrade till rejält av förtjusning...

Som prima ballerinor som dansar i solen...

Gamla fina fönster...

Fortsättning följer :-)