tisdag 1 oktober 2013

En hatt

Troligen har jag levt ett liv som huvudbonad
åt någon kvinnofigur med hår på huvudet och ett 
önskemål om att skydda huvudattraktionen
undan solens starka strålar. Troligen har jag hamnat
i glömska inför vinterhalvåret. Längtansfullt har jag väntat
på sommarsolstrålar i en förhoppning om att 
få en fortsatt anställning som stolt huvudbonad.
Någonstans utmed vägens kant tröttnade
ägarinnan på mig och sa upp bekantskapen genom
att lämna mig på närmsta loppis i väntan på 
ett nytt liv någon annanstans.
En dag kom det en kvinna som spanade
intensivt efter någonting, det kunde jag svära på.
Döm om min förvåning när kvinnan stannade framför
mig, plockade upp mig, vände och vred runt på mig.
Inte satte hon mig på sitt huvud, utan plirade 
på mig som jag vore något från yttre rymden.
Oj vad förvånad jag blev när jag fick följa
med kvinnan hem.

Kvinnan gav mig ett nytt hem och ett nytt liv.
Vet du...jag fick ögon, dock är jag något
närsynt så kvinnan gav mig glasögon så att jag
kunde se ordentligt. En näsa för att kunna ta in 
 den mustiga höstdoften.
En röd mun så att jag kan le mot alla
som kommer hem till mig och hälsar på.

Kvinnan gav mig gyllene hår
och hon knöt små rosetter så att håret
sitter på plats när höstens vindar virvlar förbi.
En större rosett under hakan så jag slipper
bli förkyld. På hjässan fick jag färgglada
höstlöv som jag hört att kvinnan köpt i någon
blomsterbutik. 

Vem kunde ha trott att jag skulle få 
njuta av livet i en ny skepnad  på höstens kant?

Inga kommentarer: