Rum efter rum

Nu var det ju så att man inte kunde kliva 

in i varje rum bara sådär, det var plastband

som markerade...hit men inte längre. 

Det kan man förstå, för hur slitsamt är det

inte för de gamla golven när hundratals människor

passerar. Där kvinnor, män och barn fick gå

var golven skyddade med papp.

En liten kul detalj i ett ungdomsrum,

plåtkakelugnen eller fattigmanskakelugnens (pönttöuuni)

överdel har fått text från Harry Potter boken.

Här skulle jag kunna tänka mig att sitta ner

en stund och koppla av :-)

 
Ha en fin dag! :-)

Loviisa

Lovisa, en liten stad ca 85 km öster om Helsingfors.

Helt ny bekantskap för mig och jag måste erkänna att

jag blev förälskad. Jag vill se mer...

Nu var det ett evenemang i staden och det var

mycket folk i rörelse, vi hittade en plats att ställa bilen på.

Köade en stund för en matbit.

Sedan ut i vimlet.

Vill ha, vill ha...vill ha.

Gamla prylar, kaffepannor, brickor, resväskor...

hinkar, symaskiner och annat smått och gott.

Hittade några fina emaljskålar och försökte blunda för

resterande saker. Som sagt...vill ha...

Leta efter bankomat för mer kontanter kändes inte

aktuellt, vi var ju på väg hem.

Loviisan Wanhat Talot- Lovisas Historiska Hus

Ett evenemang där privatpersoner öppnar 

sina hem för allmänheten. Nytt möter gammalt.

Vackra trähus i vacker miljö. Vilket ypperligt sätt att bli

inspirerad på, att få uppleva och se rum efter rum i

det verkliga livet! 

Bloggvärlden är ett sätt att få inblick och nya ideér till hemmet på.

Men det här...att kunna gå in i människors hem och trädgård,

är unikt och helt fantastiskt!

Roliga detaljer...färger, möbler, rum, tapeter...

fönster, dörrar, tak, prylar..

Närmare 40 (!) hem hade dörrarna öppna...

därutöver alla dessa gårdsloppisar, antik och retro butiker,

hantverk...och jag vet inte vad...Ville ju se ALLT.

Tyvärr hann vi bara med sex stycken hembesök innan

vi var tvungna att återvända till bilen för att hinna med båten.

Här gällde de att ta bilder snabbt för vissa 

gårdar kunde det vara trångt om saligheten...

Ta på sig blå plastöverdrag på fossingarna på flera

av gårdarna

när solen visade sig på sitt bästa humör,

ökade på fuktighetsgraden på huden och den lilla

klockan som tycktes springa framåt i rask takt...

ja den hade jag helst av allt velat glömma.

Det här var riktigt kul, i alla fall

för oss som tycker om gamla hus med charm.

Och jo...det kommer fler bilder i nästa inlägg :-)

Kummakivi

Som alltid, när tid närmar sig hemfärd så

vill man hinna med så mycket mer...

Handla sånt som inte finns att få tag på hemma.

Pränta in det visuella runtomkring på hornhinnan,

skapa ytterligare minnen att ha med sig inombords.

Sista dagen...morbror ville visa oss en sten.

I skogen.

Några kilometers promenad in i skogen

och så uppenbarade sig stenen.

Kummakivi. 

Där står den majestätisk och bara är.

Klippan är len och fin, medans själva stenen är mer ruff

på ytan. Där har den stått sen istiden tror jag...det

är ju några år sedan. Maffigt, eller hur?

Bakom trädet på höger sida skymtas morbrors

ryggtavla, så stenen är ganska så rejäl i sin storlek...

Vi fortsatte vår promenad över en mossbro,

runt en sjö. Släckte törsten med päronlimonad

och bevittnade älgens fotspår på samma stig. 

Med vemod återvände vi till stugan för 

en sista simtur och bastubad.

Vaknade innan väckarklockan.

Morgondimman låg tät över sjön.

Vi hade en tid att passa.

Och ett evenemang att besöka 

som verkade mycket intressant.

I takt med att solen gick upp 

skingrades dimman.

Har vi med oss allting? Inget som vi glömt?

Och ett suck.

Så fort tiden gick. 

En hjärtlig kram och tårfyllda ögon,

hej då för den här gången H & E. Hoppas

vi ses snart åter...

Några timmars bilfärd ner mot den finska

kusten, vi skulle hinna med en visit till Loviisa

innan båten tog med oss till havs...

Väl i Loviisa och med en blick på klockan

och ett konstaterande att vi har max två timmar

till förfogande...hm, först såg jag torget

fullt med loppisstånd...sen gjorde hungern sig

påmind...och tänkte tanken högt, ska vi kompromissa

lite...skippa själva evenemanget  och nöja oss med

mat och en loppisrunda...Ju längre in i händelsernas

centrum vi kom, så kändes det bara mer...åh! det här vill 

jag se mer av...titta där! åh...det var som att öppna

en chokladkartong och försöka gissa sig fram vilken bit

som skulle vara godast...

Turister

Med bilen som transportmedel har vi åkt till

närliggande städer för lite shopping och loppisbesök,

samt så har vi lekt turister som sig bör.

I Nyslott besökte vi Olofsborg, som hade stängt 

guidad tur inne i slottet för dagen, typiskt...

Villmanstrand är en annan stad där vi 

botaniserat bland butiker och loppisar. Vi stannade till

vid Sandslott där årets tema var Kalevala.

Fantastiskt vad man kan göra med sand!

Åter till naturens lugna tempo. 

Morbror min är mycket intresserad av både jakt och fiske.

Jag är nog mest lättad av att ha sluppit träffa på 

någon björn, som synts till i trakterna då och då. En

fisketur däremot tackade vi inte nej till.

Fiskelyckan var det väl si så där med.

Tre mindre gäddor fick jag i min krok, de fick

simma vidare och växa sig större.

Massor med frisk luft och en hel del

sol bidrog till en god natts sömn.

Hade lätt kunnat vänja mig vid

dagliga sauna sessioner med simturer mellan

varven, himmelskt skönt avslut på händelserika dagar.

Där solen gick ner tog månen vid

och byggde på sin bro på vattnet. Spektakulärt

vackert...

Farmors stuga

Så många gånger jag tillbringat min tid här,

alla somrar sedan barnsben. Stugan,

som vi kallar det...är ett litet hus som farfar

byggt för länge sedan. Från början var

stugan vit, sedan grön och numera

 röd med vita knutar.

Runt hörnet ut på bakgården

kommer man till bastun med saunakammare.

Fortfarande finns det gamla äppelträd

och plommonträd kvar. 

Farmor hade flera svartvinbärsbuskar,

hallon och jordgubbsland. Ett större

potatisland minns jag också.

Blommor i överflöd.

Numera ett minne blott, visst finns det 

fortfarande lite perenner kvar som återkommer

varje år...men inte i närheten av det som funnits.

Jag minns blombordet som stod vid

fönstret där blommorna trivdes.

Jag minns farfar som snällt fick sitta här ute 

och röka, för inne i stugan var det totalförbud.

Jag minns stora skåpet som togs bort

för länge sedan, där under hittades

min försvunna röda håriga apa som jag hade

gömt för att jag var lite skraj för den...

Så många gånger jag suttit vid bordet

med farfar och ätit siklöja.

Väntat snällt på att farmors goda blåbärspaj

skulle bli färdiggräddad.

Köket och vardagsrummet är ett och samma

rum, har inte hittat någon bra översättning till ordet

"tupa"...men om man tänker nutid

så kan man kategorisera det

 som öppen planlösning :-)

Här tittade hela familjen på TV och farfar brukade

sitta på den stora vedspisen och vila

ögonen, ibland trillade han ner då viloläget

övergick till sömnstadie vilket han inte riktigt

ville erkänna ;-)

Före detta ladugård med höloft

som skymtas i bakgrunden, byggdes

om invändigt på 90-talet. Med syftet

mer plats att umgås på och med fler sovplatser.

Ett sovloft byggdes och höstörar 

återanvändes och blev ett staket runtom vilket

bidrar till både säkerhet och ett mysigt läge.

Innan stugan lämnades för den här gången,

värmdes bastun upp och som så många 

gånger förr så  kastas vatten på

stenarna med denna charmigt buckliga mugg...

Kenkävero

Ett besök på Kenkävero prästgård med vacker miljö

i S:t Michel brukar det bli, så även denna gång.

Där finns butiker med designprodukter och hantverk

 att beskåda och köpa. 

Filtarbeten väcker intresse hos mig,

kanske något man borde prova någon gång?

Den här träsoffan hade gärna fått följa med hem...

En kul idé...att ha förkläden i fönstren.

Förutom besök i Kenkävero, så var

det fiskmarknad i hamnen med mycket folk

i rörelse och en gladlynt stämning. 

Nästa stopp på vår färd...farmors gamla stuga.

Som jag har längtat...