fredag 31 januari 2014

Akvarelltavla

Som liten flicka och med en mor
som var ledare för barnverksamhet, så var 
pysslandet ett naturligt inslag från tidig ålder.
Jag tecknade mycket, började sy tidigt,
var med mor när hon hade keramikgrupper
där jag gjorde egna små alster.
Farmors tyglåda var rena rama himmelriket!
Uppmuntran är en ganska viktig del
i skapandeprocessen, speciellt när man är barn.
Lite synd är det att intresset för tecknande avtog
ganska abrupt efter sista gymnasieåret, då jag ansågs
duktig på det, såpass att en av mina teckningar hamnade i
en utställningsmonter i skolan. Att veta att bildläraren
var i valet och kvalet med att ge mig eller den andra
duktiga eleven ett toppbetyg, kändes som en stor 
besvikelse när mitt betyg blev snäppet lägre med flera plus
som inte syns på något papper. Det har ingen större betydelse 
idag, eller kanske...jo...jag ritar ju ingenting. Men
jag tänker mer på hur stor inverkan en lärare kan ha 
i en elevs liv, hur det kan påverka en fortsatt utveckling
i en skapandeprocess, viljan att lära sig mer...
Tonårstiden kan vara tuff nog för många,
en känsla att det man gör, inte duger...kan vara som
ett frö som växer till en planta och påverkar 
framtid och egna val i livet.
Tack och lov så har skaparglädjen överlevt
skolåldern och några nerförsbackar, likt årstider
så är den föränderlig...vilsamt fundersam i vintertid,
sprudlande vårlik, lättsamt somrig, energisk som höstens
stormar. Följsam i livets olika skeenden.

Som en påminnelse och som ett minne för livet
fick jag en tavla i julklapp av kära mor. Mor min som
är mycket duktig på att rita och måla,
 har sparat alster från min barndom och samlat
ihop ett härligt gäng med figurer som jag ritat när jag 
var 6 år gammal :-)
I alla regnbågens finaste färger kan jag nu konstatera
att jag varit ganska duktig med pennan en gång för länge
länge sedan. 

Trevlig helg :-)

1 kommentar:

~ Eva ~ sa...

Jättefina tavlor.
Och du har så rätt i hur en sådan där liten sak, kan få så stor betydelse, ändå.

Kramen från Eva